Livsmedelslagstiftningen

Denna kallas ibland EU:s livsmedelslag och innehåller grundläggande principer och krav för livsmedelslagstiftningen. I den anges bland annat att livsmedel bara får släppas ut på marknaden om de är säkra. Livsmedel får inte vara skadliga för hälsan eller på annat sätt vara otjänliga.

Lagen gäller för alla som släpper ut livsmedel på marknaden, oavsett om du är en privatperson som bakar bullar och säljer på marknaden en gång eller om du har industriell tillverkning av livsmedel.

Förordningen innehåller också krav på att livsmedelsföretagare är skyldiga att se till att deras livsmedel uppfyller de krav som ställs i lagstiftningen.

Livsmedelslagen kompletterar bland annat EU:s livsmedelslag och innehåller en del liknande regler och dessutom regler om kontrollmyndigheter, avgifter, straff och överklagande.

Denna kompletteras i sin tur av livsmedelsförordningen, som bland annat preciserar vilken myndighet som är ansvarig för den offentliga kontrollen av olika slags anläggningar.

Det här är en mycket viktig EG-förordning som gäller för alla livsmedelsverksamheter. Förordningen innehåller regler om livsmedelshygien, egenkontroll och riskanalys, lokal och utrustning. I förordningen ställs också krav på att livsmedelsverksamheter ska registreras eller godkännas av kontrollmyndigheten.

Förordningen omfattar bland annat slakterier, styckningsanläggningar, fiskproduktanläggningar, mejerier och anläggningar för ompaketering av animaliska produkter. Huvudregeln är att verksamheter som producerar eller förpackar livsmedel av animaliskt ursprung som ska levereras vidare till andra anläggningar omfattas.

Dessa livsmedel är särskilt känsliga och kan utgöra stor hälsofara för människor om de inte hanteras rätt. Därför ställs extra höga krav på god livsmedelshygien vid hanteringen av den här typen av produkter och i den här typen av anläggningar.

Reglerna i den här förordningen gäller utöver kraven i EG-förordning 852/2004.

Detaljhandeln, det vill säga anläggningar som saluhåller varor till slutkonsument, omfattas inte av förordningen även om de hanterar livsmedel av animaliskt ursprung. Däremot ställs krav på att de animaliska produkter som köps från leverantör ska uppfylla de krav som ställs i förordningen.

I denna förordning som brukar kallas informationsförordningen finns de allmänna reglerna om märkning som är gemensamma inom hela EU. Här finns regler om att livsmedelsförpackningar ska vara märkta med ett antal obligatoriska uppgifter för att hjälpa konsumenten till ett medvetet och säkert val. Märkningen får inte utformas på ett sådant sätt att konsumenten kan bli vilseledd, vilket framgår av artikel 7 i informationsförordningen.

Förordningen kompletteras av Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2014:4) om livsmedelsinformation.

Utöver EU-förordning 1169/2011 och LIVSFS 2014:4 finns dessutom specifika märkningsregler för vissa grupper av livsmedel, exempelvis för kosttillskott, kakao och chokladvaror, fruktjuice och fruktnektar, naturligt mineralvatten och källvatten, kalvkött samt produkter som innehåller koffein eller som speciellt vänder sig till överkänsliga konsumenter. Det finns även regler som styr viss information på färdigförpackade livsmedel, till exempel påståenden om att livsmedlet är nyttigt eller hälsosamt och/ eller är märkt med nyckelhålet.