Återanvända avfall och schaktmassor

Att återanvända avfall som schaktmassor, betong och tegel är bra, men det får inte förorena den nya platsen, riskera människors hälsa och miljön, eller bidra till att området ser skräpigt ut. Därför har både den som beställer arbetet och den som tar emot avfallet ett ansvar för hur det hanteras. Återanvändning av schaktmassor ska utgå från ett tydligt syfte och behov.

Schaktmassor kan till exempel återanvändas vid ett vägbygge, en bullervall eller en utfyllnad inför ett bygge. Men då får massorna får inte innehålla material som till exempel metall, plast, gummi, trä eller något annat som ger ett skräpigt intryck och inte tillför konstruktionen något. Massorna får inte heller innehålla föroreningar som innebär risker för människors hälsa eller miljön.

Anmälan eller tillstånd

Återanvändning och återvinning av schaktmassor som betraktas som avfall behöver prövas av en myndighet. Hur prövningen går till beror på hur stor risken är för att mark och vatten förorenas. Risken bedöms bland annat utifrån massornas egenskaper, vilka föroreningar de innehåller, risken för avrinning till vattendrag och hur lämplig platsen är.

Misstänker du att det finns en risk för spridning av föroreningar när schaktmassor återvinns ska du alltid göra en anmälan eller ansöka om tillstånd.

Du bedömer själv hur stor risken är och om du behöver anmäla eller söka tillstånd för återanvändningen. Miljöförvaltningen och länsstyrelsen får dock göra en annan bedömning. En anmälan till miljöförvaltningen måste lämnas in minst sex veckor innan arbetet ska starta.

För ett arbete som riskerar att ändra naturmiljön kan du behöva ha ett samråd med länsstyrelsen. Det gäller även om du tar prover och konstaterar att det inte finns någon risk för föroreningar. Med naturmiljön menas allt från ett enskilt, särskilt skyddsvärt träd till landskapsbilden. Du gör en anmälan om samråd för ändrad naturmiljö på länsstyrelsens webbsida.

Bygg- och marklov

Om din verksamhet gör att marknivån höjs eller sänks kan du behöva marklov. Det krävs även bygglov om verksamheten sker inom detaljplanelagt område. Du söker bygg- och marklov hos stadsbyggnadsförvaltningen.

Inom vattenområden och skyddade områden

Om verksamheten sker inom ett vattenområde eller påverkar ett vattenområde, så kallad vattenverksamhet (enligt 11 kap. miljöbalken) behöver du anmäla det till länsstyrelsen.

Om du planerar att använda massor inom skyddade områden som:

  • natur- och kulturreservat
  • Natura 2000-område
  • riksintresse
  • vattenskyddsområde
  • fornlämning
  • strandskyddat område
  • annat skyddat område

eller om massorna kan påverka ett sådant område, kan du behöva tillstånd utöver miljökraven.

Inom Natura 2000-områden är det alltid krav på att du måste ansöka om tillstånd, även om risken för att föroreningar sprids är mindre än ringa. Inom reservat och vattenskyddsområden krävs dispens enligt skyddsföreskrifterna. Om du ska använda massorna nära stranden (100–300 meter från vattnet) krävs dispens från strandskyddet. Fornlämningar prövar länsstyrelsen enligt kulturminneslagen.

Egna massor

Massor som har uppstått inom din egen verksamhet får du återanvända på plats, under förutsättning att massornas eventuella föroreningar inte leder till risker för människors hälsa eller för miljön. Du behöver inte heller göra en anmälan om du tillfälligt lägger upp massor, från till exempel fjärrvärmeschakt som sedan ska användas till återfyllning. Däremot behöver du ett tillstånd från markägaren för att få lägga upp massorna på platsen. Om du misstänker att massorna i din verksamhet innehåller föroreningar ska de alltid provtas och analyseras.

Ställ frågor och ta prover innan start

Innan du börjar arbetet med massor ska du göra en bedömning om det finns risk för att de är förorenade. Här kommer en lista med frågor som kan ge dig en uppfattning om vad det är för typ av massor och ifall du behöver ta prover:

  1. Kommer massorna från en fastighet där sanering pågår eller har genomförts?
  2. Kan fastigheten ha fyllts ut med förorenade massor?
  3. Kommer massorna från en fastighet där det funnits eller finns en industri?
  4. Finns det eller har det funnits avfallsupplag, lager av kemikalier, cisterner och tankar eller oljeavskiljare på fastigheten som kan misstänkas ha förorenat marken?
  5. Kommer massorna från schaktning av vägbankar, bangårdar eller banvallar?
  6. Har man tankat olja, bensin eller diesel etcetera på platsen?
  7. Har några olyckor inträffat på platsen, till exempel spill av olja eller en brand?
  8. Finns det någon annan misstanke om att massorna kan vara förorenade?

Om svaret på någon av frågorna är ja ska du ta prover på massorna. Är du osäker på om massorna är förorenade ska massorna alltid provtas. När du tar emot massor ska du också försäkra dig om att de här frågorna är utredda. Om du upptäcker föroreningar ska du genast informera miljöförvaltningen.

Anpassa provtagningarna till volymen

Du måste göra en egen bedömning när det gäller strategi för provtagning, ambitionsnivå och analysval i varje enskilt fall. Det är svårt att ge vägledning om antalet prover i förhållande till aktuell volym massor, men generellt ger fler prover en säkrare bedömning av eventuella föroreningar och minskar risken för att massorna används fel. I de flesta fall bör åtminstone ett samlingsprov tas ut per 200 kubikmeter massor. Utöver det är följande rutiner lämpliga:

  • i fyllnadsmassor med okänt ursprung bör ett samlingsprov bestå av cirka 10-20 delprover.Vid större volymer av homogena massor kan eventuellt ett mindre antal prover tas.
  • i ett långt ledningsschakt för till exempel fjärrvärme eller avlopp är det lämpligt att ta prover var 50:e meter.

Om du misstänker en förorening längs en begränsad sträcka bör du ta prover före, efter och vid den misstänkta föroreningen. Är det fråga om större ytor, volymer eller projekt bör du ta fram en särskild plan för hanteringen av massorna.

I anmälan till miljöförvaltningen ska du ange vilken metodik som använts vid provtagningen och bifoga befintliga resultat från provtagningen, oavsett om anmälan avser ett avhjälpande eller återvinning av avfall.

Återanvända gammal asfalt

Avfall i form av uppbruten asfalt kan användas i tillverkning av ny asfalt. Men när asfalt återvinns är det viktigt att tänka på att viss asfalt med ursprung före 1974 kan innehålla stenkolstjära, som vid återanvändning innebär en spridning av föroreningar och risker för de som exponeras för den. Därför finns restriktioner för hur den asfalten får användas:

  • Asfalt utan innehåll av stenkolstjära (<70 mg/kg 16 PAH) kan återvinnas i asfaltverk eller i den övre delen av en vägkropp på tidigare asfalterad väg, utan att det krävs en anmälan eller tillstånd. Men det är fortfarande olämpligt att använda sådan asfalt inom vattenskyddsområden eller för andra ändamål än vägkonstruktioner.
  • Asfalt med stenkolstjära (>70 mg/kg 16 PAH) får inte blandas med nyare asfalt.
  • Asfalt med en hög halt stenkolstjära (>300 mg/kg 16 PAH) klassas som farligt avfall och får inte återanvändas.

Vid halter mellan 70 och 300 mg/kg 16 PAH behöver du lämna in en anmälan, enligt verksamhetskod 90.141 i miljöprövningsförordningen (2013:251), så att miljöförvaltningen kan bedöma risken för föroreningar. Eventuellt kan du behöva söka tillstånd hos länsstyrelsen.

Representativa borrkärnor av asfalt kan sprayas med särskild färg och belysas med UV-ljus, för att indikera om den innehåller stenkolstjära. Om du misstänker att det finns stenkolstjära i asfalten bör minst två prover tas och analyseras med ett prov var 100:e meter eller per 1500 kvadratmeter.

Visar sig asfalten innehålla förhöjda halter PAH bör även underliggande bärlager analyseras. Därför är det lämpligt att även provta bärlager i samband med att man tar prov på asfalt.

Mer information om regelverk vid återvinning av avfall i anläggningsarbeten och hantering av schaktmassor finns i Naturvårdsverkets Handbok 2010:1.

Om du har frågor om bedömningar och provtagning är du välkommen att kontakta miljöförvaltningen på miljoforvaltningen@helsingborg.se.