Återanvända avfall och schaktmassor
När du återanvänder avfall som schaktmassor, betong och tegel är det viktigt att det inte förorenar den nya platsen, riskerar människors hälsa och miljön, eller bidrar till att området ser skräpigt ut. Därför har både den som beställer arbetet och den som tar emot avfallet ett ansvar för hur det hanteras.
Anmälan eller tillstånd
Återanvändning och återvinning av schaktmassor som betraktas som avfall behöver prövas av en myndighet. Hur prövningen går till beror på hur stor risken är för att mark och vatten förorenas. Risken bedöms bland annat utifrån massornas egenskaper, vilka föroreningar de innehåller, risken för avrinning till vattendrag och hur lämplig platsen är.
Schaktmassor kan till exempel återanvändas vid ett vägbygge, en bullervall eller en utfyllnad inför ett bygge. Då får massorna inte innehålla material som till exempel metall, plast, gummi, trä eller något annat som ger ett skräpigt intryck och inte tillför konstruktionen något. Massorna får inte heller innehålla föroreningar som innebär risker för människors hälsa eller miljön.
Misstänker du att det finns en risk för spridning av föroreningar när schaktmassor återvinns ska du alltid göra en anmälan eller ansöka om tillstånd.
- Om risken är ringa ska du göra anmälan en till miljöförvaltningen, enligt verksamhetskod 90.141 i miljöprövningsförordningen (2013:251).
- Om risken är mer än ringa ska du söka tillstånd hos Länsstyrelsen, enligt verksamhetskod 90.131 i miljöprövningsförordningen (2013:251).
Du bedömer själv hur stor risken är och om du behöver anmäla eller söka tillstånd för återanvändningen. Miljöförvaltningen och länsstyrelsen får dock göra en annan bedömning. En anmälan till miljöförvaltningen måste lämnas in minst sex veckor innan arbetet ska starta.
För ett arbete som riskerar att ändra naturmiljön kan du behöva ha ett samråd med länsstyrelsen. Det gäller även om du tar prover och konstaterar att det inte finns någon risk för föroreningar. Med naturmiljön menas allt från ett enskilt, särskilt skyddsvärt träd till landskapsbilden. Du gör en anmälan om samråd för ändrad naturmiljö på länsstyrelsens webbsida.
Bygg- och marklov
Om din verksamhet gör att marknivån höjs eller sänks kan du behöva marklov. Det krävs även bygglov om verksamheten sker inom detaljplanelagt område. Du söker bygg- och marklov hos stadsbyggnadsförvaltningen.
Inom vattenområden och skyddade områden
Om verksamheten sker inom ett vattenområde eller påverkar ett vattenområde, så kallad vattenverksamhet (enligt 11 kap. miljöbalken) behöver du anmäla det till länsstyrelsen.
Om du planerar att använda massor inom skyddade områden som:
- natur- och kulturreservat
- Natura 2000-område
- riksintresse
- vattenskyddsområde
- fornlämning
- strandskyddat område
- annat skyddat område
eller om massorna kan påverka ett sådant område, kan du behöva tillstånd utöver miljökraven.
Inom Natura 2000-områden är det alltid krav på att du måste ansöka om tillstånd, även om risken för att föroreningar sprids är mindre än ringa. Inom reservat och vattenskyddsområden krävs dispens enligt skyddsföreskrifterna. Om du ska använda massorna nära stranden (100–300 meter från vattnet) krävs dispens från strandskyddet. Fornlämningar prövar länsstyrelsen enligt kulturminneslagen.
Återanvända egna massor
Massor som har uppstått inom din egen verksamhet får du återanvända på plats utan att anmäla åtgärden som miljöfarlig verksamhet, så länge vissa krav uppfylls. Om du misstänker att massor i din verksamhet innehåller föroreningar ska du alltid se till att de provtas och analyseras. Kraven för att få återanvända egna massor utan att först anmäla åtgärden är att:
- massorna har uppstått inom din egen verksamhet, till exempel överskottsmassor från grävarbete på din egen fastighet.
- massorna inte innehåller halter av föroreningar som kan innebära en risk för människors hälsa eller för miljön. Massor klarar oftast det här kravet om de innehåller nivåer av förorenade ämnen som ligger under nivån för mindre än ringa risk (MRR) i Naturvårdsverkets handbok 2010:1.
- Om massor innehåller ämnen som inte finns i Naturvårdsverkets handbok 2010:1 behöver du själv bedöma riskerna för miljö och hälsa i just det fallet. Kontakta miljöförvaltningen om du är osäker på om massorna uppfyller kraven för att få återanvändas på plats utan att åtgärden först anmäls.
- Om du planerar att lägga återvunna massor på en annan plats utanför din egen verksamhet, eller om föroreningshalter överskrider MRR, kan du behöva anmäla åtgärden som miljöfarlig verksamhet. Åtgärden kallas återvinning av avfall i anläggningsändamål i lagstiftningen.
- Du behöver inte göra en anmälan om du tillfälligt lägger upp massor, från till exempel fjärrvärmeschakt, som sedan ska användas till återfyllning. Däremot behöver du ett tillstånd från markägaren för att få lägga upp massorna på platsen.
Ställ frågor och ta prover innan start
Innan du påbörjar ett arbete med grävning eller återfyllnad på en fastighet behöver du bedöma om det finns någon risk för att de aktuella massorna är förorenade. När du tar emot massor som ska återanvändas behöver du också vara säker på att massorna inte innehåller föroreningar som innebär en risk för människors hälsa eller miljön. Här är en lista med frågor om olika risker som kan hjälpa dig att få en uppfattning om eventuella föroreningar.
Frågor om förorenade massor
- Kan fastigheten ha fyllts ut med förorenade massor?
- Kommer massor för återfyllnad från en fastighet där sanering pågår eller har genomförts?
- Har några olyckor inträffat på aktuell fastighet, eller på fastigheten där massor för återfyllnad härstammar från, till exempel spill av olja eller en brand?
- Finns det någon annan misstanke om att massorna på den aktuella fastigheten eller massorna för återfyllnad kan vara förorenade?
- Har det på aktuell fastighet, eller på fastigheten som massor för återfyllnad kommer ifrån, varit industri, växthus eller annan verksamhet?
- Finns det eller har det funnits avfallsupplag, lager av kemikalier, cisterner och tankar eller oljeavskiljare på aktuell fastighet, eller på fastigheten där massor för återfyllnad härstammar från, som kan misstänkas ha förorenat marken?
- Kommer massor för återfyllnad från schaktning av vägbankar, bangårdar eller banvallar?
- Har det på aktuell fastighet, eller på fastigheten där massor för återfyllnad härstammar, utförts tankning av olja, bensin eller diesel?
Tänk på att listan inte täcker in alla risker. Du kan behöva ställa dig ytterligare frågor i ditt specifika projekt. Är svaret på någon av frågorna ja, behöver du ta ut och analysera prover på massorna. Är du osäker på om massorna är förorenade behöver massorna alltid provtas.
Informera om föroreningar och anmäl miljöfarlig verksamhet
Om du upptäcker föroreningar på fastigheten där du ska gräva ska du genast informera miljöförvaltningen. Om du upptäcker föroreningar i massor som ska användas till återfyllnad behöver du göra en anmälan om miljöfarlig verksamhet för att kunna återanvända massorna. Åtgärden kallas återvinning av avfall i anläggningsändamål.
Anmäl åtgärd på förorenad fastighet
Om du konstaterar en förorening på en fastighet där du ska göra ett grävarbete, kan du behöva göra en anmälan om avhjälpandeåtgärd. Du anmäler åtgärden i stadens e-tjänst senast sex veckor innan du planerar att arbetet ska börja.
Anpassa provtagningarna till volymen
Du måste själv bedöma vad som är ett lämpligt antal prover och val av analyser i varje enskilt fall. Fler prover ger generellt en säkrare bedömning av eventuella föroreningar och det minskar risken för att massorna används fel, oavsett vilken volym massorna har i det aktuella fallet.
I fyllnadsmassor eller andra massor med varierande egenskaper, är det lämpligt att ta prover med högre provtäthet, jämfört med homogena och förväntat rena massor. I de flesta fall bör minst ett samlingsprov tas ut per 200 kubikmeter i massor med varierande egenskaper.
Utöver detta är följande rutiner lämpliga:
- I fyllnadsmassor med okänt ursprung bör ett samlingsprov bestå av cirka 30 delprover. Vid större volymer av homogena massor kan eventuellt ett mindre antal delprover tas.
- I ett långt ledningsschakt, till exempel för fjärrvärme eller avlopp, kan det vara lämpligt att ta prover var femtionde meter. Proverna bör tas ut halvmetersvis ner till förväntat schaktdjup, om inte jordart eller lukt/syn ger anledning till en annan djupindelning.
Misstänker du en förorening längs en begränsad sträcka bör du ta prover före, efter och vid den misstänkta föroreningen. Gäller det större ytor, volymer eller projekt bör du ta fram en särskild plan för hur massorna ska hanteras.
När du anmäler den planerade hanteringen till miljöförvaltningen anger du vilken metod som använts vid provtagningen och bifogar befintliga analysresultat, oavsett om anmälan gäller en avhjälpandeåtgärd eller återvinning av avfall.
Återanvända gammal asfalt
Avfall i form av uppbruten asfalt kan användas i tillverkning av ny asfalt. Men när asfalt återvinns är det viktigt att tänka på att viss asfalt med ursprung före 1974 kan innehålla stenkolstjära, som vid återanvändning innebär en spridning av föroreningar och risker för de som exponeras för den. Därför finns restriktioner för hur den asfalten får användas:
- Asfalt utan innehåll av stenkolstjära (<70 mg/kg 16 PAH) kan återvinnas i asfaltverk eller i den övre delen av en vägkropp på tidigare asfalterad väg, utan att det krävs en anmälan eller tillstånd. Men det är fortfarande olämpligt att använda sådan asfalt inom vattenskyddsområden eller för andra ändamål än vägkonstruktioner.
- Asfalt med stenkolstjära (>70 mg/kg 16 PAH) får inte blandas med nyare asfalt.
- Asfalt med en hög halt stenkolstjära (>300 mg/kg 16 PAH) klassas som farligt avfall och får inte återanvändas.
Vid halter mellan 70 och 300 mg/kg 16 PAH behöver du lämna in en anmälan, enligt verksamhetskod 90.141 i miljöprövningsförordningen (2013:251), så att miljöförvaltningen kan bedöma risken för föroreningar. Eventuellt kan du behöva söka tillstånd hos länsstyrelsen.
Representativa borrkärnor av asfalt kan sprayas med särskild färg och belysas med UV-ljus, för att indikera om den innehåller stenkolstjära. Om du misstänker att det finns stenkolstjära i asfalten bör minst två prover tas och analyseras med ett prov var 100:e meter eller per 1500 kvadratmeter.
Visar sig asfalten innehålla förhöjda halter PAH bör även underliggande bärlager analyseras. Därför är det lämpligt att även provta bärlager i samband med att man tar prov på asfalt.
Mer information om regelverk vid återvinning av avfall i anläggningsarbeten och hantering av schaktmassor finns i Naturvårdsverkets Handbok 2010:1.
Om du har frågor om bedömningar och provtagning är du välkommen att kontakta miljöförvaltningen på miljoforvaltningen@helsingborg.se.