”Fantastiskt att se vilka framsteg det kan leda till!”
Bea arbetar på Linneaträdgården och möter kunder nästan varje arbetsdag. Ibland står hon i kassan, ibland serverar maten och ibland är hon ute och räfsar i trädgården. Hon gör allt som alla andra gör, i sin egen takt. Hon är en lojal medarbetare som inte vill göra fel. Vid sin sida har hon Anna, som finns i närheten när dagarna är svåra. Men vi tar det från början nu, så att vi landar rätt.
Jag möter Anna en solig torsdag i början av mars. Naturen har inte vaknat än, träd och jord bär fortfarande på samma färgnyans. Men så fort jag närmar mig platsen anar jag en grön oas som även under vintertid får en att häpna.
Anna heter Beckley i efternamn. Tillsammans med sin man äger hon och driver restaurangen Linneaträdgården i utkanten av Helsingborg. Från början är stället ett trädgårdsmästeri, idag en oas i Mariastaden – en stadsdel som ständigt expanderar i norra Helsingborg. Vi går in i ett av växthusen, som är inredda för lunchgäster, och väljer ett bord längre in. Solen tränger genom de vita gardinerna som är en fin, mjuk kontrast till glasytorna och de gröna växterna inomhus.
”
När du hjälpt någon och kan se den personen må bra, är det en enorm kärlek, glädje och energi som fyller ditt hjärta.
Berätta lite om Bea
– Bea, som egentligen heter Beatrice, är en av de anställda. Hon har besvär med psykisk ohälsa. Bea började här redan innan jag tog över stället, och under den tiden hade hon mestadels kontakt med restaurangchefen. Men efter att chefen slutade fick Bea och jag en fin och kontinuerlig kontakt.
– I början arbetade Bea före öppning. Hon ville inte möta gästerna och det var stressigt när det hände för mycket. Så vi började med att skapa nya rutiner. Till exempel skulle hon ringa själv när hon kände sig dålig, vi pratade om hur hon mådde och vad hon kunde göra för att må lite bättre. Och med tiden blev det bättre, på alla plan. Idag arbetar hon som alla andra – möter gästerna, serverar mat, plockar undan, är ute i trädgården och är delaktig i allt vi gör. Hon står också i kassan när det är lite lugnare.
Vad var det som gjorde att det vände för Bea?
– Jag gjorde ett försök att pusha henne och det gick bra. Det har gjort henne mer självständig och hon upplever mindre ångest över jobb och vardagen. Och idag har hon till exempel ingen frånvaro på jobbet.
Vilket stöd behövs för att hon ska kunna arbeta? Utmaningen i det?
– När Bea arbetar behöver en annan anställd alltid finnas med. Jag är oftast närvarande för henne. Men hon har helt annat självförtroende idag. Det är fantastiskt att se vilka framsteg det kan leda till! Det är fortfarande så att kundkontakt är jobbig, men när det är för mycket så har hon möjlighet att byta till trädgårdsarbete och hitta lugnet.
Hur har det fungerat för dig som arbetsgivare?
– Idag gör Bea samma saker som andra. Men det har tagit tid att komma hit. Jag har tidigare arbetat på förskolan med barn med olika förutsättningar och kan direkt se när Bea har en dålig dag. Vi har lärt känna varandra och hjälps åt när det är svårt.
Vad är din drivkraft?
– Jag har alltid tyckt om att hjälpa andra, det är något jag gjort sedan barndomen i olika sammanhang. Det är inte alltid lätt, men när du hjälpt någon och kan se den personen må bra, är det en enorm kärlek, glädje och energi som fyller ditt hjärta.
Något budskap till andra arbetsgivare som funderar?
– Var inte rädd, gör något för en annan och ge en chans! Du behöver hitta kemi med någon och skapa en bra balans för att det ska kunna fungera. Det kan ta tid och en hel del stöd, men det är fantastiskt att se när människor mår bra och det har vänt för dem. Vi kan alla göra något så att alla ska få en chans.
Med den underbara och varma tanken tackar vi varandra och skakar hand. Jag stannar kvar på Linneträdgården nu när det snart är lunchtid. På menyn finns många goda rätter att välja – allt från smakligt serverad pulled pork till det utsökta havets wallenbergare. Jag beställer en dagens och fortsätter med mina anteckningar. Under tiden fylls trädgården med glada rop och nöjda matgäster. Jag tittar upp mot de vita gardinerna – solen skiner fortfarande och våren börjar tränga sig fram. Det är, om inget annat, fössta tossdan i mass.
