5 begrepp med olika värden

Samhällsansvar (CSR) och social hållbarhet

är begrepp som arbetsgivarna inte är vana att tala kring, men de knyter det till antingen arbetsmiljö, som att må bra på jobbet, eller miljö och ekonomi.

Samhällsengagemang

har arbetsgivarna mer lika uppfattning kring. Det ses som något företagen gör utanför sin egen verksamhet och kopplas till sponsring och stödverksamhet. Lokalt samhällsengagemang är dock ingen självklarhet. Det motverkas av dålig ekonomi och central styrning.

Socialt ansvarstagande och samhällsnytta

är de två begrepp som arbetsgivarna tydligast kopplar ihop med affärsnytta. Hälften av de arbetsgivare som har erfarenhet av att anställa personer med anpassningsbehov knyter sin erfarenhet till något eller båda dessa begrepp. De talar om sina ansatser att stötta och hjälpa till, sitt inre hjärta i företaget och att de har gjort aktiva val i ledningsgruppen. Genom detta skapas ett “vi” som är större än dem själva och de önskar därför se ett ökat engagemang och ansvarstagande hos flera, som en kollektiv insats.

“Att ge tillbaka till staden är ingen slump, det har tagits aktiva val inom företaget. Vi har genomgått en resa.”

Andra arbetsgivare har också ett “vi” men det är mer knutet till den egna verksamheten och personalen. Samhällsnytta och socialt ansvarstagande ställs i förhållande till detta och till företagets vinstdrivande syfte. Här ställs värdet i de två begreppen mot ekonomi och konkurrensutsatthet i den dagliga driften. Samhällsnytta och socialt ansvarstagande ses som något som genereras av att de tjänster företaget utför men som de behöver ge tillbaka till företaget för att de ska engagera sig.

“Det måste löna sig. Viktigt att tänka lönsamhet då det är en affärsdriven verksamhet. Vissa tar emot för syns skull.”

Synen på andra företag i omvärlden

är att andra företag har ett lågt engagemang kopplat till socialt ansvarstagande och samhällsnytta. Samtidigt uppger de allra flesta sig ha dålig koll på andra företag, eftersom de fokuserar på sig själva. Enstaka menar att det är kommun och statliga myndigheter som bär det huvudsakliga ansvaret – det är bra om företag också tar ansvar men att det inte ska vara något krav.

Majoriteten av arbetsgivarna tror att större företag har bäst förutsättningar att driva dessa frågor på grund av större omsättning, mer personal, mer tid och “muskler” för att driva på. Vad som menas med “större företag” specificeras inte, mer än i några fall där Ica, Postnord och MIAB omnämns.

Större företag tros ha en funktionell struktur; en policy eller särskild avdelning som sköter detta. Större företag upplevs också vara bättre på att tala om vad de gör och marknadsföra sig själva, även i fråga om samhällsnytta.

Andra arbetsgivare menar att mindre företag är bättre då de tros ha ett större personligt engagemang. Små företag tros heller inte utnyttja systemet lika mycket och inte tala om vad de gör i lika stor utsträckning. Några menar att små företag lättare kan hantera och driva dessa frågor eftersom de inte har några policyer som gör det tungarbetat.